lixomjag

Hej, jag heter Hjalmar. Jag är 55 år och älskar korv. Det är så vackert ord, & dess utom ser de vackra ut. Det är bra tycker jag. När jag fyller 60 år ska jag bygga en korvlåda. Där kan jag få plats med alla mina korvar, bra va? :) jag kom just på en till bra sak... Malin är min allra allra bästa vän. Hon är snäll & har fina fötter. När jag blir stor ska jag bli som henne. Fast jag är redan stor, säger iaf de flesta. Jag kan inte förstå varför, jag har ju bara levt lite mer än halva livet? Jaja, städare är iaf mitt drömytke. det har det varit så länge jag kan minnas faktiskt. Men det kanske är lite sent att försöka få ett bra jobb nu... jag går ju i pension som några år. Hahah, börjar bli gubbe. Kina, är inte det ett fashinerande land? Det tycker jag i alla fall. Jag vill lära mig kinesiska, det låter så skojigt. Eller nej, skojigt at helt fel ord. Snarare häftigt.. jo, defenetivt häftigt. Jag har inte en susning varför jag tycker allt detta, men så är det. Att leka med ord är inte bra, har jag märkt. Det blir bara fel, fråga mig inte varför.. men det blir helt enkelt bara fel.  & att vara komunist, kan det verkligen vara så kul som alla snubbar på tv säger? det känns inte så, eller jag vet inte. det verkar så fel bara.. fel fel fel. Jo, vi säger att jag är på fridehemsplan och muppar runt & så kommer en gubbe fram till mig och säger: Hörru då, ska inte du hem och leka med barbies? Nejnej, sånt vill man ju bara inte höra eller säga till ngn ananan. Nu har jag ingen som helst aning om vad detta har med komunister att göra, men det känndes som en bra mening. Elle kanske om jag sitter helt ensam i mörkeret och inte har en enda person i hela världen vid min sida, men så helt plötsligt.. från ingenstans kommer en komunist gående. Allt han säger till mig som sitter och fryser är att jag ska skaffa mig ett liv och sluta hänga ute hela kvällarna. Kul? detta har nog inte ett minsta lilla dugg med komunister att göra, men jag vet helt enkelt inte vad en komunist är. så jag sitter här och hittar på en massa galna saker. vet inte varför, men jag bara gör det. jag har tänkt på en annan sak av alla dessa tankar och meningar.. alkohol, vad är det igentligen? det smakar ju precis som cola med en konstig effekt? jag har aldrig förstått vad det är som händer när det snurrar runt så dör i huvudet och man knappt kan sitta upp. kan det ha ngt med alkoholen att göra? eller inbillar man sig bara? nej, nu blev det för vimsigt. jag ska nog snacka om ngt annat.. ngt mer skoj. vad sägs som elekrisitet..? jo, det får det bli. elekrisitet. det kommer från väggen, vad jag har hört i alla fall.  men det kan ju va en myt, den kanske rent av kommer från tómtens nissar? jag vet inte. bryr mig inte särskilt heller. nu är detta inlägg redan på tok för långt.. ska nog ta och avsluta mina funderingar här och nu.

harebäst, hjalmar'

telefonen ringer, men vågar jag svara? jag vill inte förklara det som hänt. den fortsätter ringa och jag vill bara springa där ifrån. jag vill bara glömma, glömma det som var. jag vet att jag inte vart så bra, för jag inte sa det som det var. det kanske tar en evighet innan jag förstår min ensamhet. men lova att alltid finnas där, fast än det har blivit som det är. för ingen förstår så bra som du, det kan jag lova här och nu. sist när jag såg dig, då var du så ensam. dina ögon var inte dem samma som jag minns. kan du förlåta istället för att gråta? för jag vill bara glömma, glömma det som var. du måste förlåta mig, jag behöver dig! jag ska ringa upp om jag får vara själv ett lite tag. jag vet att jag inte vart så bra, för jag inte sa det som det var. men snälla, jag menade verkligen inget. du var ju allt. jag älskar dig allra allra mest.'


  tvivla aldrig på att jag älskar dig. vi sa ju föralltid..?

Vad skönt det var när man var liten,
då existerade inte skitsnack,
kärleken var en puss på kinden,
och pappa var den bästa killen på jorden.
Höjden av smärta var när barbiedockan hade tappat benet.
Värsta gråten var när man ramlade och skrapade knät.
Största rädslan var monstret under sängen.
Nu när man är äldre är skitsnack vardagsprat,
man pussar alla på kinden och kärleken har blivit svårare.
Ibland känner man att mamma är den värsta fienden på jorden.
Höjden av smärta är idag när man inte får sin vilja fram,
och den värsta gråten är när vännerna plötsligt sviker en.
                          Den allra största rädslan är att förlora den man älskar allra allra mest